Dagens föräldraledighet fungerar nämligen som så att under 1 år så får mannen och kvinnan/kvinnan och kvinnan/mannen och mannen i ett förhållande disponera denna tid själva hur de vill. Vilket vid första åtanke känns skitbra, right. Men min poäng är att så är inte fallet. jag tycker inte det är bra, om vi kommer till att jobba mot ett jämställt samhälle. (och detta gäller i första hand de familjer där det finns en mamma och en pappa)
Det jag anser som dåligt med detta är, att enligt olika undersökningar och statistik, så pekar det på att kvinnan är den, som i NÄSTAN alla fall är den som är hemma mest med barnet. Även om det är kvinnan i förhållandet som är höginkomsttagare av de två föräldrarna.
Om statistik och undersökningar pekar på detta, hur tror ni då det blir när vi kommer till, te.x en arbetsintervju?
Exempel:
En arbetsgivare ska anställa en ny person till företaget. Han ska välja mellan en man och en kvinna, de är båda runt 30 år, de har väldigt lika kompetens för jobbet, och de ska båda få barn inom, vi säger, 6 månader. Hur tror ni arbetsgivaren tänker då? Om all statistik visar på att kvinnan är den som i nästan alla fall är hemma längst tid med barnet? Ska jag anställa en person som kommer vara borta 3 månader? eller den som kommer vara borta 7 månader?
Ni kan ju själva räkna ut vad resultatet i många fall blir. Det blir ju också så att om familjen skaffa flera barn, och kvinnan i ett förhållande fortsätter att vara hemma med baren 7 månader åt gången medan mannen kanske bara är hemma 3. Vem tror ni kommer längst i karriären? Matten får ni räkna ut själva.
Det jag vill propagera för är en föräldraledighet som enligt lag skall vara 50/50. Mannen ska vara hemma 6 månader, och kvinnan skall vara hemma 6 månader. För då kan en arbetsgivare aldrig någonsin välja en man före en kvinna när det kommer till anställning, för att statistik visar på att hon kommer vara hemma mer med barnen. Utan då måste han helt enkelt gå på den som helt enkelt har störst kompetens för jobbet.
Sen finns de säkert många kvinnor som VILL vara hemma länge med sina barn. Jag har jättestor respekt för moderskänslor och omtanke. Men vill man inte i ett förhållande (eller där man kanske inte är tillsammans med personen också för den delen!) vilja att ens barn ska ha en nära relation till sin pappa också? Det hade jag velat i alla fall.
Så. inför nästa val. en stor fråga tror jag kommer vara jämställdhet. och jag tror just att den här frågan kan vara viktig att driva när det kommer till kvinnors positioner i arbetslivet. För det är verkligen dags att arbetsmarknaden blir jämställd snart.
Håller helt med dig! Höll ett argumenterande tal om detta i gymnasiet. En annan viktig poäng är att statistik visar att män som är hemma halva föräldraledigheten har en (betydligt) bättre kommunikation och en närmare relation till sitt barn för RESTEN AV LIVET. Och hela grejen med att det kan finnas tusen orsaker till att kvinnan är hemma, alltså t.o.m. feminister är ju ofta hemma majoriteten av tiden, men som vanligt är ju det personliga inte undantag eller privata val utan en del av en samhällsstruktur och ett mönster - det är politik. Kvinnans lön kommer ju hellre aldrig bli likställd mannens om han inte är hemma hälften av tiden för familjen kommer fortsatt alltid tjäna ekonomiskt på att låta kvinnan vara hemma längre. Och det fungerar ju åt båda hållen. Förstår att du redan vet allt detta men blev så peppig av att kommentera, haha, ska fortsätta genusplugget med ny energi nu. Kärlek och styrka till dig från västra tråklondon. <3 /Clara
SvaraRadera